Jag har funderat en hel del över rättvisa på sistone. Jag tror det är prinsessbröllopet och det förestående valet som jag gått igång på. Min dotter vill också vara prinsessa och det är fett orättvist att så inte är fallet! Vad gäller valet så tjatas det ju hela tiden om orättvisor som det ena blockets politik skapar, enligt det andra blocket. Och politik är ju till stora delar att fördela gemensamma resurser, så det är ju ett naturligt käbbel.
Men jag brottas alltid med rättvisebegreppet. Jag slängde ut en fråga på Facebook, och fick igång en ganska spännande diskussion.
”Lika mycket saft i glasen” hävdade någon. Och visst minns jag hur vi räknade tänder på brödkniven som fick agera tumstock, och såg till att alla tre systrar fick exakt lika stor bit av halvlitersglasspaketet. Det kändes rättvist. Min man har en bror, och de använde principen att en delade och den andre valde.
Ja, det känns också ok.
Många av mina Facebook-vänner landade i föreställningen att vi känner när det är rättvist. Men då har de inte spelat golf, tänker jag.
Golf, är en sport jag gillar. Inte för att jag spelar själv, men den har ett regelverk som lockar mig. Man får handikapp för att jämna ut spelplanen. Du är bättre än jag, så du kommer alltid klå mig såvida inte blixten slår ner i dig under spel. Men om jag tävlar mot mig själv, och du tävlar mot dig själv, och så ser vi vem som är bäst i förhållande till våra respektive förmågor, DÅ börjar det bli lite mer intressant. Lite mer svårtippat. Och kanske lite mer rättvist?
Kan man införa golfregler i övriga livet?
Nyligen läste jag i boken Blink av Malcolm Gladwell, att personer som är längre än medel uppnår högre positioner i näringslivet. Eller, snarare, högre positioner i näringslivet innehas i oproportionerligt hög grad av människor som är längre än snittet. Är det rättvist?
Är det för övrigt rättvist att vissa blir längre än genomsnittet? Eller smartare, vackrare och med större självdistans och humor? Nej, det är självfallet inte rättvist! Men alla dessa faktorer har betydelse för hur det går för dig i livet. Privat som professionellt.
Man undrar ju varför det är så självklart att en hög (lång?) chef ska ha mycket bättre betalt än en svarvare, t.ex. Jag tycker att det vore uppfriskande om någon sa: ”Ja, men du är ju lång och vacker och såvitt jag förstår har du ett IQ på runt 110. Självklart kan vi förvänta oss lite mer av dig. Din lön bör ligga på ungefär samma nivå som svarvar-Kalles här. Han är 178 lång, ser ut som Björn Hellbergs lillebror och har IQ på strax under 95.”
Med all datorkraft som finns i var mans ficka borde det väl vara en baggis att göra statistiska studier på hur stor fördel ett fördelaktigt utseende är. Hur mycket mer pengar man tjänar per mm över medellängd. Hur olika IQ-nivåer fördelar sig på olika positioner.
Sedan sätter vi golfarna på att skapa handikapp-tabeller...
Detta sagt om fördelar. Nu ökar vi komplexiteten lite och lägger till faktorn behov. Är det rättvist att dela glassen lika om en person är utsvulten och övriga just rest sig från en brakmiddag? Är det rättvist att alla svenskar som har barn under en viss ålder ska få barnbidrag? Alla får det ju, men är det rättvist? Nä, det är inte rättvist, det är bara politiskt korrekt. Då blir ingen stigmatiserad i sin fattigdom. Puh!
OK, vi spänner bågen ytterligare. Om det är guld som ska fördelas – hur mycket kan högarna diffa då och det fortfarande känns rättvist? Värdet av det som ska delas ut har betydelse. Rent guld är ju hyfsat enkelt att omsätta i ett absolut värde, men säg att det är farmors smycken? Det är affektionsvärde OCH absolut värde. Vad är då rättvist? Eller om det är min ÄLSKLINGSGLASS vi ska dela på och du bara, typ gillar den. Borde inte jag få mer då?
En annan dimension är historik. Om du fick mer förra gången vi delade glass, är det inte rättvist då att jag får mer denna gång. Och trumfar inte det behovet? Eller är behovet alltid spader, medans historiken är hjärter?
Så om man inte kan kompensera för ojämna villkor, som i golfen, är detta med rättvisa en ENORMT komplicerad bedömningssport. Jag vill hävda att magkänslan är en bra värdemätare, men den kan nog ge olika utslag beroende på vilken mage den sitter i.
Min mage tycker att det är helt rätt och riktigt och till och med RÄTTVIST att jag slutar skriva nu och tar semester i några veckor. Jag tror jag ska testa om maken tycker att jag delar favoritglassen rättvist. Han får välja först.
